10-mila, the story

Lite halv dåligt med inlägg på senaste tiden men någon gång ibland kan det faktiskt dyka upp någon historia. Här kommer sammanfattningen av den mytomspunna 10-mila natten.

Kl 21:15 med 15 min kvar till start checkar jag in i startfållan för att löpa 1a sträckan. Jag blir noggrant kontrollerad av en sträng kontrollant som knappar lite på datorn och ser viktig ut innan han låser sin blick i mina ögon och säger:
- Johan Wikström OK TYR? Jag stirrar kontrollanten i ögonen och väntar en kort sekund innan jag svarar med ett väl tilltaget JA!

Jag joggar ner mot startplatsen, efter vägen så står farsan och hoppar upp och ner och säger nått. Jag gör en liten cool vink för att signalera att jag sett han medans jag springer vidare. KL21:23 lämnar jag överdraget till farsan han säger nått men jag har redan tryckt på mute för jag vet precis hur jag ska göra! KL21:29, 1 min kvar till start spänningen är hög då lamporna tänds på i fältet. Det väl tilltagna startskottet ljuder och startfältet drabbas av kollektiv tinnitus de första 10 sekunderna.21:30:11 Tankegången i Johans huvud är nu spring allt fan du kan och håll dig på bena! Startpunkten närmar sig, killen bredvid faller och jag hör hur han skriker när han blir trampad på.

Adrenalinet är på max medan jag viker upp kartan och börjar andas. Det går fort bland skogsdungarna i början och kontrollerna sitter! Första långsträckan in i storskogen kommer och jag ligger med i klungan, jag känner att kroppen börjar vänja sig vid det hårda tempot och det börjar kännas riktigt behagligt. KL 21:55 löps det på en väg då det bubblar till i magen för finnen framför mig, han agerar sportsligt då han lika snabbt som Karl Levin (daladubbeln 07) drar ner byxorna och skiter bredvid vägen. Så här i efterhand så är det faktiskt en imponerande bedrift av finnen att tangera Karls rekord från 2007 (att slå detta rekord är dock en omöjlighet).

Klungan delar upp sig i olika gafflingar och jag får mina kontroller perfekt. En återsamlingskontroll vid en sten väntar. Innan jag kommit fram till kontrollen hör jag flera höga skrik, vad är det här tänker jag? Är det någon som har dött eller? Jag kommer fram till kontrollen och konstaterar att det är värre än så…

Det visar sig att det endast finns två stämplingsenheter vid denna kontroll vilket gör att det står en fet köttmur av hetsiga löpare och slås om att få stämpla. En kille försöker styra upp det hela genom att skapa kö men jag inser efter 30 sek att det funkar fan inte att stå i kö. Jag skriker ut mitt stridsrop och ger mig in i eländet. Jag lyckas med min styrka och fart komma ganska nära enheten. Jag skriker med en bestämd röst: Ta det lugnt för fan! Gruppen lugnar sig för en mikrosekund ner sig och då tar jag min chans att köra ner pinnjäveln i hålet! Jag lyckas och tar mig likt en tyrran ut från högen av galna svenskar och rabiessmittade finnar! Fan vad gött tänker jag och löper som en galning de sista kontrollerna för att sedan total vägga på upploppet!

3,18 är jag efter täten in och är mycket nöjd med mitt lopp.

Over and out Johan Wikström