Börrbloggen: Woodjoggen i Grums

Uppvärmning påbörjas 25 min innan start, jag går ur Volvon och tar ett djupt andetag i den härliga och friska Grums lukten…. Svavel som får en att skita grönt i 5 dagar efter inandning, fan va gött tänker jag medans jag påbörjar min jogg. Jag drar ut på den långa startsträckan som väntar och joggar mot det håll som är tvärt emot banhållet och tänker fan vad lätt jag känner mig! Jag vänder sedan om för att möta den värsta vind man kan tänka sig. En vind som kan beskrivas med ens värsta mardröm någonsin. Jag drar snabbt slutsatsen: jaha, här behöver man ta till börrmetoder. Jag skjuter fram hakan, kutryggen och gör ett ryck i äkta börr stil.

Starten går, på den 10 km långa banan som ska löpas två varv. LO Gävert drar iväg fort som fan med två andra IF Göta killar medans resten av fältet kryper ihop bakom min rygg för att inte få frostskador av den kalla blåsten. Borta vid grillen vänder banan och en dryg uppförsbacke till Jättestenskolan väntar. Det slutar blåsa och en IF Göta kille kryper fram bakom min rygg. Jag hänger på och känner att tempot är högt men ändå behagligt.

Starten

Uppe vid skolan står Tomas (Michelles pappa) och hejar. Götakillen ökar då tempot lite men jag hänger med. Vi löper utför och väl nere på den blåsiga rakan ser jag ryggen på Gävert en bit fram. Vi närmar oss ett varv då de som ska springa 5 km viker av vänster in på upploppet in i parken och 10 km fortsätter rakt fram. Precis innan upploppet kommer en hetsig gubbe och löper förbi, han andas som en galning medans han kollar på mig och min nummerlapp. Jag tittar tillbaka på honom och spelar helt oberörd.

Väl förbi varvningen så märker jag att det är helt tomt framför och bakom mig. SATFLÄSK, har jag löpt fel? Några meter senare står Tomas och skriker: JOHAN DU LEDER! Är det sant tänker jag? Ja.. för där står ledarbilen och väntar på mig. Jag drar snabbt slutsatsen att alla de andra killarna löpte 5 km. Yes tänker jag, det är såhär en Kenyan känner sig när han har ryckt alldelses för tidigt på ett maraton lopp.

Jag maler på i den oändliga motvinden och längtar efter den brutala backen upp till Jättestenskolan. Väl uppe så är mina ben fulla med mjölksyra, jag har världens håll i bröstet och jag kippar efter syre i den allt för täta svavelluften. Någonstans bakom vet jag att Anton Nilsson från Kil jagar så jag biter mig själv i tungan och maler på som ett ånglock ner för Grumsbacken.

Väl nere för backen är det bara ca 700 m kvar till mål. Jag hör en röst i huvudet som pratar som Michelle. Michelle rösten säger med en viktig ton: Du vet Johan när du springer såhär fort måste du få in luft för att syresätta dina muskler! Det går inte annars vet du väll? Okej…. tänker jag och suger in luft med öronen den sista biten!

100 m kvar där står Michelle och hejar vilket ger mig de sista krafterna att gå i mål som segrare! På tiden 36,21.