Muterat supervirus

Såhär inför den stundande säsongen har den starka och oövervinnliga Johan Wikström råkat ut för en Förkylning. Hur kunde detta ske? Ja för det första måste det ha varit nått muterat super virus som kan rå på mig. För det andra, ja shit happens. Det är bara att bryta ihopp och komma igen som en vis man en gång sa.

För att bli av med detta muterade supervirus, så har jag några knep som jag håller hårt fast vid.

Knep 1: knarka Vitaminer. Man kan bland annat ägna förlorad börr tid åt att häva blåbärssoppa och lägga C vitamins tabletter på tungan så det fräser sådär roligt i munnen.

Knep 2: knarka nässpray. I detta fall så är jag endast jävligt snorig vilket gör att det ibland blir svårt att andas. Att knarka nässpray är ett alldeles utmärkt knep mot detta som jag har kommit på själv faktiskt =)

Knep 3: Sov bort ditt liv. Ja här kan man drömma om de fina börr passen man kommer få uppleva när man är på benen igen. Jag drömde t.ex. här om dagen att jag var ute och sprang ifrån elit cyklister med de nya lättviktarna jag snart ska få av Michelle när hon är hemma från det stora landet i väst=)

Gunnar det lilla livet är dålig på att uppdatera sin sida så därför var jag var nere i källaren och kolla vad han hade för sig. Vid lunchtiden var han och rota i frysen efter mat.

Senare på kvällen hitta jag han i garaget där han hade supit sig full på spolarvätska och ”däckat”. Lite sårligt men sant.

Over and out

Jakten på den torra skatten

Söndag är lika med långpass! Jens och Johan stiger upp kl 04:00 på söndagsmorgonen för att hinna med det extremt långa pass som väntar dem….. Nej kanske inte riktigt så tidigt men planen var att komma iväg vid 10 tiden då vi båda vet att säger vi 10 så blir det 11 eftersom vi båda är så dryga. I detta fall dröjde det ända till 12 men det var för att det var skidor på tv och det är en gilltig ursäkt.

Väl ute i den friska luften bestämmer sig de två hjältarna att målet med passet är att finna barmark (den torra skatten). Barmark som i dessa tider är mycket sällsynt och eftertraktakt. Efter 3,4 km hittar vi en vall nere vid heden där fjärvärmeledningarna går under marken. BARMARK skriker vi i kör medans vi fäller ut våra fruktade älgsteg på den torra marken. Efter 3,5 km löper vi rakt in i ett taggbuske samhälle som växer på vår barmark. Tjejskrik hörs ända upp till kronoparken när vi löper igenom det tätbevuxna taggbuske samhället.

Efter att fått smak på barmarken så vill vi bara ha mer och större yta. Jakten fortsätter, Vi kommer ner till alstersbaden och ser den lilla ön som är innan Jäverön. Det där är skattkammarön säger vi till varandra. Vi gör sedan en lättare knakning på isen med pekfingret och konstaterar att den kommer att hålla hela vägen ut till ön. Vi löper med lätta och säkra steg mot skattkammarön. Väl ute på ön möts vi av ett fruktansvärt snödjup, pulsen stiger snabbt till 200 slag/min. Det måste vara ett trick för att lura iväg folk tänker vi medans vi fortsätter att leta efter skatten. Helt plötsligt lyser det upp och där i sluttningen är skatten! När glädjen är på topp så ser vi helt plötsligt två perfekta Ugali pinnar som ligger bredvid varandra. Glädjen höjs över alla gränser medans vi rusar fram, tar Ugali pinnarna och börjar instinktivt slå på närmaste träd.

I slutet på den härliga barmarksplätten får Johan en torr pinne i ögat. Glädjen förvandlas snabbt till ett raseri utbrott. Nej nu får det vara bra man ska fan inte ha för mycket av det goda! Jens håller med. Vi löper över till Jäverön som vi länge velat sätta vår fot på. Sen snöpulsar vi som furier hela vägen hem!

Over and out

Vasaloppet

Morgonen börjar med en fin promenad till starfältet efter att jag blivit avsläppt vid Statoil macken av farsan. Jag kommer till startfältet och ser att det är jordens fetaste köer i alla startled upp till 3. Jag går förbi alla starled och ler för i starled 2 är det nämligen ingen kö alls. Jag går in i startfållan och lägger skidorna på vänster sida, jag kollar sedan rutinerat vilken flagga och reklamskyllt jag står längs med. Estland och SJ det kan ju bara vara ett vinnande koncept tänker jag medans jag dänger ner alla modståndare i fållan med blicken.

Själva startögonblicket i vasaloppet är lite lojt, speakern är tyst i ca 3 min innan start och när starten går säger han med en mycket mjuk och len röst: Och där gick starten ta det lugnt och tänk på att det är långt till mora. En optimal start ska innehålla stress, hets, 100 % nervositet och ett startskott som smäller rejält! Det är så jag är upplärd inom orienteringen och när det inte blir på det viset så saknar man det. Hets och stress blev det ändå efter starten så det kanske är bra att starten är som den är med tanke på alla hetsiga gubbar som finns där.

Starten och såklart är jag med i tv:n =)

Starten går utan att jag krånglar till det på nått sätt, I första backen korkar det igen lite i början men sen flyter det på i ett bra tempo. Efter smågan dras ett rejält tempo upp på myrarna, cool, lugn och rutinerad vasalopp åkare som jag är efter ett års erfarenhet så behåller jag det tempo som passar mig bäst. Jag tappar lite placeringar men jag ligger bra med i tid för att försöka nå mitt mål som är att ta 5 timmars gränsen.

Jag kommer fram till Mångsbodarna och ska äntligen få dricka den berömda blåbärssoppan. Jag väljer höger sida om huset och tar snabbt ögonkontakt med en langare. För att få ta del av den berömda blåbärssoppan så måste man vara bestämd och säker på sin sak. BLÅBÄR skriker jag på grov värmländska och får direkt en mugg blåbärsoppa av blåbärslangaren som nästan ser lite rädd ut. Detta är en mycket bra teknik som jag har lärt mig av många rutinerade gubbar. Det bär nu av nerför mot Tennängen mitt glid var kanon då jag lämna in dem hos Jan Ottoson (segrare av vasaloppet 3 gånger)Pulver + Högflor, helt klart värt det. Fästet la jag och curlingfarsan på själva, där vi fick till det väldigt bra med lite grön grundvax i botten, sedan enbart några lager av Swix VR40.

Precis efter Tennängen står familjen och hejar vilket piggade upp inför de kommande backarna. Backar som är min starka sida! Jag går ut längst till vänster i det snabba spåret och fäller ut mitt fruktande backlöparsteg och börjar genast plocka placeringar. Det är nu 47 km kvar till Mora och här ser jag folk som står vid sidan och vallar om. Gubben bakom mig skriker helt plötsligt ”FAN” när det släpper för han i backen. Jag blir otroligt sugen på att vända mig om och lipa men inser snabbt att det kanske är onödigt att åka på en fet smäll av en hetsgubbe såhär på söndagsförmiddagen.

Farsan langar vätska efter risberg

Allt flyter på och jag har från start haft en intern kamp med Mia Gyllenberg från SISU Forshaga. Vi har under loppet åkt om varandra lite här och där och samtidigt passat på att utbyta några väl valda ord. Lundbäcksbackarna kommer och backmonstret vaknar till liv igen! Som mannen som backen är döpt efter gör jag här ett ryck ifrån Mia. Jag passerar Oxberg och kommer ikapp en 100 % stakande man som åker och pratar i telefon (med headset) Min första tanke var dock: vad är det för idiot som pratar med sig själv? Denna telefonman visar sig vara en seg jävel. Jag ligger och pressar med telefonmannen ett tag men kör ifrån han i backarna upp mot hökberg. Jag åker nu om folk hela tiden och får därmed positiv energi från alla gubbar som gått in i väggen.

Här kör jag om folk i Hökberg

Väl uppe i Hökberg så delar de ut Enervit gel, gött mos tänker jag och greppar tag i en. Oturligt nog så sväljer jag första klunken i fel hals. Satfläsk tänker jag och hostar lite på Enervit langaren. Oj går det bra säger hon. Ja det var lite starkt bara säger jag och häver resten som en man. Medans jag tar en mugg blåbär så hör jag speakern säga och här kommer Mia Gyllenberg. Satfläsk igen tänker jag och får stressmage. Jag får innan backen ner från vätskekontrollen en behövlig hejning från familjen. Väl nere i skogen går det trögt men jag matar på! Helt plötsligt får jag syn på telefonmannen som antagligen har gjort ett snabbt vätskestopp. Jag tar ryggen på han i några km fram till Läde slakthus där en tant stod och tröck ner dextrosol i halsen på folk. Mycket uppskattat må jag säga.

15 km skylten: det är ingenting det Johan det är ju som 1 varv på milen och sen 5 km rundan utan kupering. 14 km skylten: aj fan där gick ryggen av också! Nej men då kör vi på ännu hårdare tänkte jag och uppfyllde hjärnans krav. I Eldris slukar jag sista blåbären och ser Mia Gyllenberg. Jag lägger mig jämsides med henne och säger nu kör vi om segern. Hennes svar blir ”jag är sliten nu”. mitt svar blir då ”jag är också sliten” samtidigt som jag nästan hoppstakar ifrån henne. 7 km skylten kollar jag klockan och ser att det kan bli tajt att klara 5 timmars gränsen men det kan gå tänker jag samtidigt som ryggen går av på ett annat ställe.
5 km: Johan flyger om väggade gubbar och ser även telefonmannen framför mig. Han ska ha däng tänkte jag och satsa järnet uppför småkullarna vid Hemus. 4 km 10 min kvar till 5 timmars gränsen: ja alltså det kan gå om jag kör 3min per km tänkte jag medans jag också hoppades på att jag gjorde det. Jag kör ner huvet och bara kör sista biten allt fan som går! Johan Wikström går i mål på tiden 5:04:38. Mycket nöjd med resultatet, 5 timmars gränsen får jag ta nästa år.

Resultatsidan


PS: i Duschen upptäcker jag att jag har två Gainomax i en kasse. Jag tar upp en och säger till killen bredvid mig ”ibland älskar jag mig själv” killen ler lite och går snabbt därifrån.

over and out

Ensamvargen

Inför Vasaloppet så har jag nu gått in i Johan bubblan. Uppladdningen började på allvar i söndags då Michelle åkte öppet spår. Jag beger mig iväg med bilen från Hemfjällstangen kl 10:30 på söndagsmorgonen. Efter att ha suttit i bilen i 1 timme och pratat med mig själv så befinner jag mig i Eversberg där jag ska heja på Michelle. Skogspôjk som jag är så löper jag instinktivt rakt in i skogen och hittar en mycket fin plats att stå och titta på. En plats där jag slipper alla hysteriska ”hejartanter” som hejar hysteriskt och onaturligt mycket på varje åkare som de ser åka förbi. Av någon okänd och mycket konstig anledning så är det två personer som kommer gående i mina spår rakt mot mig. Satfläsk tänker jag. Jag skulle ha varit mer försiktig och dölj mina spår efter mig.

Personerna visar sig vara en ”hejarpojke” och en ”hejartant” då de innan de kommit fram till spåret påbörjar sitt hysteriska magsårs hejande. Nu är jag körd tänkte jag! Men de ska inte få ta min plats de ska allt få gå en bit bort och skaffa sig en egen plats tänkte jag och markera min plats mycket tydligt.

En markering som tydligen inte gick hem hos dem två då de ställde sig 30 cm ifrån mig. Stark och seg som jag är står jag kvar i 10 min. Helt plötsligt avbryter ”hejartanten” sitt hysteriska hejande. Yes det händer nått tänker jag, ska de flytta sig? Eller har de fått nog? Vann jag? Hon vänder sig om och börjar skrika åt andra hållet. Jag kollar bak och ser att där uppe i skogen närmar det sig fler ”hejarfolk” OK jag är slagen tänkte jag och vandra iväg en bit på spåret där jag sedan hejade på Michelle (med ett lugnt och rutinerat hejarop)

Måndag drar jag ut på ett fyratimmarspass runt i Sälenfjällen. Jag blir fruktansvärt hungrig i Tandådalen och går därför in på ica där jag gör ett fynd! 4 st kexchoklad för 20 spänn. Det ska jag ha! Jag moläter snabbt upp en och blir mätt. Nästa problem: vart ska jag göra av de resterande 3? Jag får en snilleblixt och kommer på att om jag äter lite på kanterna så går de ner i facket på vätskebältet. Nöjd belåten drar jag iväg med full fart och skrämmer livet ur utförsåkare som jag kör farligt nära inpå. Senare på kvällen är vi på ica i sälen och där bekräftas mitt fynd för där är det bara 3 kexchoklad för 20 kr

over and out