Vasaloppet

Morgonen börjar med en fin promenad till starfältet efter att jag blivit avsläppt vid Statoil macken av farsan. Jag kommer till startfältet och ser att det är jordens fetaste köer i alla startled upp till 3. Jag går förbi alla starled och ler för i starled 2 är det nämligen ingen kö alls. Jag går in i startfållan och lägger skidorna på vänster sida, jag kollar sedan rutinerat vilken flagga och reklamskyllt jag står längs med. Estland och SJ det kan ju bara vara ett vinnande koncept tänker jag medans jag dänger ner alla modståndare i fållan med blicken.

Själva startögonblicket i vasaloppet är lite lojt, speakern är tyst i ca 3 min innan start och när starten går säger han med en mycket mjuk och len röst: Och där gick starten ta det lugnt och tänk på att det är långt till mora. En optimal start ska innehålla stress, hets, 100 % nervositet och ett startskott som smäller rejält! Det är så jag är upplärd inom orienteringen och när det inte blir på det viset så saknar man det. Hets och stress blev det ändå efter starten så det kanske är bra att starten är som den är med tanke på alla hetsiga gubbar som finns där.

Starten och såklart är jag med i tv:n =)

Starten går utan att jag krånglar till det på nått sätt, I första backen korkar det igen lite i början men sen flyter det på i ett bra tempo. Efter smågan dras ett rejält tempo upp på myrarna, cool, lugn och rutinerad vasalopp åkare som jag är efter ett års erfarenhet så behåller jag det tempo som passar mig bäst. Jag tappar lite placeringar men jag ligger bra med i tid för att försöka nå mitt mål som är att ta 5 timmars gränsen.

Jag kommer fram till Mångsbodarna och ska äntligen få dricka den berömda blåbärssoppan. Jag väljer höger sida om huset och tar snabbt ögonkontakt med en langare. För att få ta del av den berömda blåbärssoppan så måste man vara bestämd och säker på sin sak. BLÅBÄR skriker jag på grov värmländska och får direkt en mugg blåbärsoppa av blåbärslangaren som nästan ser lite rädd ut. Detta är en mycket bra teknik som jag har lärt mig av många rutinerade gubbar. Det bär nu av nerför mot Tennängen mitt glid var kanon då jag lämna in dem hos Jan Ottoson (segrare av vasaloppet 3 gånger)Pulver + Högflor, helt klart värt det. Fästet la jag och curlingfarsan på själva, där vi fick till det väldigt bra med lite grön grundvax i botten, sedan enbart några lager av Swix VR40.

Precis efter Tennängen står familjen och hejar vilket piggade upp inför de kommande backarna. Backar som är min starka sida! Jag går ut längst till vänster i det snabba spåret och fäller ut mitt fruktande backlöparsteg och börjar genast plocka placeringar. Det är nu 47 km kvar till Mora och här ser jag folk som står vid sidan och vallar om. Gubben bakom mig skriker helt plötsligt ”FAN” när det släpper för han i backen. Jag blir otroligt sugen på att vända mig om och lipa men inser snabbt att det kanske är onödigt att åka på en fet smäll av en hetsgubbe såhär på söndagsförmiddagen.

Farsan langar vätska efter risberg

Allt flyter på och jag har från start haft en intern kamp med Mia Gyllenberg från SISU Forshaga. Vi har under loppet åkt om varandra lite här och där och samtidigt passat på att utbyta några väl valda ord. Lundbäcksbackarna kommer och backmonstret vaknar till liv igen! Som mannen som backen är döpt efter gör jag här ett ryck ifrån Mia. Jag passerar Oxberg och kommer ikapp en 100 % stakande man som åker och pratar i telefon (med headset) Min första tanke var dock: vad är det för idiot som pratar med sig själv? Denna telefonman visar sig vara en seg jävel. Jag ligger och pressar med telefonmannen ett tag men kör ifrån han i backarna upp mot hökberg. Jag åker nu om folk hela tiden och får därmed positiv energi från alla gubbar som gått in i väggen.

Här kör jag om folk i Hökberg

Väl uppe i Hökberg så delar de ut Enervit gel, gött mos tänker jag och greppar tag i en. Oturligt nog så sväljer jag första klunken i fel hals. Satfläsk tänker jag och hostar lite på Enervit langaren. Oj går det bra säger hon. Ja det var lite starkt bara säger jag och häver resten som en man. Medans jag tar en mugg blåbär så hör jag speakern säga och här kommer Mia Gyllenberg. Satfläsk igen tänker jag och får stressmage. Jag får innan backen ner från vätskekontrollen en behövlig hejning från familjen. Väl nere i skogen går det trögt men jag matar på! Helt plötsligt får jag syn på telefonmannen som antagligen har gjort ett snabbt vätskestopp. Jag tar ryggen på han i några km fram till Läde slakthus där en tant stod och tröck ner dextrosol i halsen på folk. Mycket uppskattat må jag säga.

15 km skylten: det är ingenting det Johan det är ju som 1 varv på milen och sen 5 km rundan utan kupering. 14 km skylten: aj fan där gick ryggen av också! Nej men då kör vi på ännu hårdare tänkte jag och uppfyllde hjärnans krav. I Eldris slukar jag sista blåbären och ser Mia Gyllenberg. Jag lägger mig jämsides med henne och säger nu kör vi om segern. Hennes svar blir ”jag är sliten nu”. mitt svar blir då ”jag är också sliten” samtidigt som jag nästan hoppstakar ifrån henne. 7 km skylten kollar jag klockan och ser att det kan bli tajt att klara 5 timmars gränsen men det kan gå tänker jag samtidigt som ryggen går av på ett annat ställe.
5 km: Johan flyger om väggade gubbar och ser även telefonmannen framför mig. Han ska ha däng tänkte jag och satsa järnet uppför småkullarna vid Hemus. 4 km 10 min kvar till 5 timmars gränsen: ja alltså det kan gå om jag kör 3min per km tänkte jag medans jag också hoppades på att jag gjorde det. Jag kör ner huvet och bara kör sista biten allt fan som går! Johan Wikström går i mål på tiden 5:04:38. Mycket nöjd med resultatet, 5 timmars gränsen får jag ta nästa år.

Resultatsidan


PS: i Duschen upptäcker jag att jag har två Gainomax i en kasse. Jag tar upp en och säger till killen bredvid mig ”ibland älskar jag mig själv” killen ler lite och går snabbt därifrån.

over and out