Så här i den sista månaden på året har vädret bjudit på mycket dimma och driv is, vilket i mina ögon är det bästa börr vädret. Du som läser detta undrar säkert Hur kan han tycka såhär? Svaret är MOS! Det sägs att kenyanarnas strategi är maträtten Ugali och träning i massor. Min strategi är mos och träning i massor. För att lättare få ner moset i magen kan man även tillaga en blodig biff. Alla goda ting är tre saker som en god vän en gång sa. Potatismos är gott, billigt och lättuggat. Med mos behöver man inte slösa energi på att tugga utan man kan i princip bara svälja och ge sig iväg på ett träningspass. Jag vill avsluta min moshysteri genom att också ge ut en varning, låt inte moset styra över era liv för då kan det gå såhär (detta gäller speciellt Göran Grevillius):
Jag och Jens har idag på vårat styrelsemöte kommit fram till att det är 7 dec och siffran nummer 7 kan lätt förväxlas med siffra nummer 1 så därför kommer lucka nummer 1 i börrbloggens julkalender här:
Tävling
Vinn en hemmalagad mosbricka!
Svara rätt på följande fråga och skriv namn och rätt svar i kommentarsfältet så skickas det en mosbricka på posten. Frågan lyder: Hur många bultar finns det i Ölandsbron?
onsdag 7 december 2011
onsdag 9 november 2011
På´t igen!
Efter ett lite längre uppehåll så drar vi igång igen. Det har varit lite för varmt för att skriva under sommarn så nu när hösten nalkas och dom riktigt grisiga jobbiga skitiga passen drar igång, drar även börrbloggen igång.
Först ut var ett riktigt grisigt rullskidpass. Nyasfalts-jägaran jens och johan hittade som vanligt Karlstads fräschaste asfalt och trycka sönder med våra trubbiga stavspetsar.
Efter ett tag bar det ut på banvallen och hetsa lite motionärer. Efter ett tag stötte vi på en seg gammal gubbe på rullskidor som vägrade släppa våra ryggar. Han påstår att han åkt genom genom hela sverige på skidor förra vintern, han påstår även att han är min far.
Nu ska jag gå och bestiga berg..... berg av tvätt!
Hörs!
torsdag 31 mars 2011
Muterat supervirus
Såhär inför den stundande säsongen har den starka och oövervinnliga Johan Wikström råkat ut för en Förkylning. Hur kunde detta ske? Ja för det första måste det ha varit nått muterat super virus som kan rå på mig. För det andra, ja shit happens. Det är bara att bryta ihopp och komma igen som en vis man en gång sa.
För att bli av med detta muterade supervirus, så har jag några knep som jag håller hårt fast vid.
Knep 1: knarka Vitaminer. Man kan bland annat ägna förlorad börr tid åt att häva blåbärssoppa och lägga C vitamins tabletter på tungan så det fräser sådär roligt i munnen.
Knep 2: knarka nässpray. I detta fall så är jag endast jävligt snorig vilket gör att det ibland blir svårt att andas. Att knarka nässpray är ett alldeles utmärkt knep mot detta som jag har kommit på själv faktiskt =)
Knep 3: Sov bort ditt liv. Ja här kan man drömma om de fina börr passen man kommer få uppleva när man är på benen igen. Jag drömde t.ex. här om dagen att jag var ute och sprang ifrån elit cyklister med de nya lättviktarna jag snart ska få av Michelle när hon är hemma från det stora landet i väst=)
Gunnar det lilla livet är dålig på att uppdatera sin sida så därför var jag var nere i källaren och kolla vad han hade för sig. Vid lunchtiden var han och rota i frysen efter mat.
Senare på kvällen hitta jag han i garaget där han hade supit sig full på spolarvätska och ”däckat”. Lite sårligt men sant.
Over and out
För att bli av med detta muterade supervirus, så har jag några knep som jag håller hårt fast vid.
Knep 1: knarka Vitaminer. Man kan bland annat ägna förlorad börr tid åt att häva blåbärssoppa och lägga C vitamins tabletter på tungan så det fräser sådär roligt i munnen.
Knep 2: knarka nässpray. I detta fall så är jag endast jävligt snorig vilket gör att det ibland blir svårt att andas. Att knarka nässpray är ett alldeles utmärkt knep mot detta som jag har kommit på själv faktiskt =)
Knep 3: Sov bort ditt liv. Ja här kan man drömma om de fina börr passen man kommer få uppleva när man är på benen igen. Jag drömde t.ex. här om dagen att jag var ute och sprang ifrån elit cyklister med de nya lättviktarna jag snart ska få av Michelle när hon är hemma från det stora landet i väst=)
Gunnar det lilla livet är dålig på att uppdatera sin sida så därför var jag var nere i källaren och kolla vad han hade för sig. Vid lunchtiden var han och rota i frysen efter mat.
Senare på kvällen hitta jag han i garaget där han hade supit sig full på spolarvätska och ”däckat”. Lite sårligt men sant.
Over and out
torsdag 17 mars 2011
Jakten på den torra skatten
Söndag är lika med långpass! Jens och Johan stiger upp kl 04:00 på söndagsmorgonen för att hinna med det extremt långa pass som väntar dem….. Nej kanske inte riktigt så tidigt men planen var att komma iväg vid 10 tiden då vi båda vet att säger vi 10 så blir det 11 eftersom vi båda är så dryga. I detta fall dröjde det ända till 12 men det var för att det var skidor på tv och det är en gilltig ursäkt.
Väl ute i den friska luften bestämmer sig de två hjältarna att målet med passet är att finna barmark (den torra skatten). Barmark som i dessa tider är mycket sällsynt och eftertraktakt. Efter 3,4 km hittar vi en vall nere vid heden där fjärvärmeledningarna går under marken. BARMARK skriker vi i kör medans vi fäller ut våra fruktade älgsteg på den torra marken. Efter 3,5 km löper vi rakt in i ett taggbuske samhälle som växer på vår barmark. Tjejskrik hörs ända upp till kronoparken när vi löper igenom det tätbevuxna taggbuske samhället.
Efter att fått smak på barmarken så vill vi bara ha mer och större yta. Jakten fortsätter, Vi kommer ner till alstersbaden och ser den lilla ön som är innan Jäverön. Det där är skattkammarön säger vi till varandra. Vi gör sedan en lättare knakning på isen med pekfingret och konstaterar att den kommer att hålla hela vägen ut till ön. Vi löper med lätta och säkra steg mot skattkammarön. Väl ute på ön möts vi av ett fruktansvärt snödjup, pulsen stiger snabbt till 200 slag/min. Det måste vara ett trick för att lura iväg folk tänker vi medans vi fortsätter att leta efter skatten. Helt plötsligt lyser det upp och där i sluttningen är skatten! När glädjen är på topp så ser vi helt plötsligt två perfekta Ugali pinnar som ligger bredvid varandra. Glädjen höjs över alla gränser medans vi rusar fram, tar Ugali pinnarna och börjar instinktivt slå på närmaste träd.
I slutet på den härliga barmarksplätten får Johan en torr pinne i ögat. Glädjen förvandlas snabbt till ett raseri utbrott. Nej nu får det vara bra man ska fan inte ha för mycket av det goda! Jens håller med. Vi löper över till Jäverön som vi länge velat sätta vår fot på. Sen snöpulsar vi som furier hela vägen hem!
Over and out
Väl ute i den friska luften bestämmer sig de två hjältarna att målet med passet är att finna barmark (den torra skatten). Barmark som i dessa tider är mycket sällsynt och eftertraktakt. Efter 3,4 km hittar vi en vall nere vid heden där fjärvärmeledningarna går under marken. BARMARK skriker vi i kör medans vi fäller ut våra fruktade älgsteg på den torra marken. Efter 3,5 km löper vi rakt in i ett taggbuske samhälle som växer på vår barmark. Tjejskrik hörs ända upp till kronoparken när vi löper igenom det tätbevuxna taggbuske samhället.
Efter att fått smak på barmarken så vill vi bara ha mer och större yta. Jakten fortsätter, Vi kommer ner till alstersbaden och ser den lilla ön som är innan Jäverön. Det där är skattkammarön säger vi till varandra. Vi gör sedan en lättare knakning på isen med pekfingret och konstaterar att den kommer att hålla hela vägen ut till ön. Vi löper med lätta och säkra steg mot skattkammarön. Väl ute på ön möts vi av ett fruktansvärt snödjup, pulsen stiger snabbt till 200 slag/min. Det måste vara ett trick för att lura iväg folk tänker vi medans vi fortsätter att leta efter skatten. Helt plötsligt lyser det upp och där i sluttningen är skatten! När glädjen är på topp så ser vi helt plötsligt två perfekta Ugali pinnar som ligger bredvid varandra. Glädjen höjs över alla gränser medans vi rusar fram, tar Ugali pinnarna och börjar instinktivt slå på närmaste träd.
I slutet på den härliga barmarksplätten får Johan en torr pinne i ögat. Glädjen förvandlas snabbt till ett raseri utbrott. Nej nu får det vara bra man ska fan inte ha för mycket av det goda! Jens håller med. Vi löper över till Jäverön som vi länge velat sätta vår fot på. Sen snöpulsar vi som furier hela vägen hem!
Over and out
måndag 7 mars 2011
Vasaloppet
Morgonen börjar med en fin promenad till starfältet efter att jag blivit avsläppt vid Statoil macken av farsan. Jag kommer till startfältet och ser att det är jordens fetaste köer i alla startled upp till 3. Jag går förbi alla starled och ler för i starled 2 är det nämligen ingen kö alls. Jag går in i startfållan och lägger skidorna på vänster sida, jag kollar sedan rutinerat vilken flagga och reklamskyllt jag står längs med. Estland och SJ det kan ju bara vara ett vinnande koncept tänker jag medans jag dänger ner alla modståndare i fållan med blicken.
Själva startögonblicket i vasaloppet är lite lojt, speakern är tyst i ca 3 min innan start och när starten går säger han med en mycket mjuk och len röst: Och där gick starten ta det lugnt och tänk på att det är långt till mora. En optimal start ska innehålla stress, hets, 100 % nervositet och ett startskott som smäller rejält! Det är så jag är upplärd inom orienteringen och när det inte blir på det viset så saknar man det. Hets och stress blev det ändå efter starten så det kanske är bra att starten är som den är med tanke på alla hetsiga gubbar som finns där.
Starten och såklart är jag med i tv:n =)
Starten går utan att jag krånglar till det på nått sätt, I första backen korkar det igen lite i början men sen flyter det på i ett bra tempo. Efter smågan dras ett rejält tempo upp på myrarna, cool, lugn och rutinerad vasalopp åkare som jag är efter ett års erfarenhet så behåller jag det tempo som passar mig bäst. Jag tappar lite placeringar men jag ligger bra med i tid för att försöka nå mitt mål som är att ta 5 timmars gränsen.
Jag kommer fram till Mångsbodarna och ska äntligen få dricka den berömda blåbärssoppan. Jag väljer höger sida om huset och tar snabbt ögonkontakt med en langare. För att få ta del av den berömda blåbärssoppan så måste man vara bestämd och säker på sin sak. BLÅBÄR skriker jag på grov värmländska och får direkt en mugg blåbärsoppa av blåbärslangaren som nästan ser lite rädd ut. Detta är en mycket bra teknik som jag har lärt mig av många rutinerade gubbar. Det bär nu av nerför mot Tennängen mitt glid var kanon då jag lämna in dem hos Jan Ottoson (segrare av vasaloppet 3 gånger)Pulver + Högflor, helt klart värt det. Fästet la jag och curlingfarsan på själva, där vi fick till det väldigt bra med lite grön grundvax i botten, sedan enbart några lager av Swix VR40.
Precis efter Tennängen står familjen och hejar vilket piggade upp inför de kommande backarna. Backar som är min starka sida! Jag går ut längst till vänster i det snabba spåret och fäller ut mitt fruktande backlöparsteg och börjar genast plocka placeringar. Det är nu 47 km kvar till Mora och här ser jag folk som står vid sidan och vallar om. Gubben bakom mig skriker helt plötsligt ”FAN” när det släpper för han i backen. Jag blir otroligt sugen på att vända mig om och lipa men inser snabbt att det kanske är onödigt att åka på en fet smäll av en hetsgubbe såhär på söndagsförmiddagen.
Farsan langar vätska efter risberg
Allt flyter på och jag har från start haft en intern kamp med Mia Gyllenberg från SISU Forshaga. Vi har under loppet åkt om varandra lite här och där och samtidigt passat på att utbyta några väl valda ord. Lundbäcksbackarna kommer och backmonstret vaknar till liv igen! Som mannen som backen är döpt efter gör jag här ett ryck ifrån Mia. Jag passerar Oxberg och kommer ikapp en 100 % stakande man som åker och pratar i telefon (med headset) Min första tanke var dock: vad är det för idiot som pratar med sig själv? Denna telefonman visar sig vara en seg jävel. Jag ligger och pressar med telefonmannen ett tag men kör ifrån han i backarna upp mot hökberg. Jag åker nu om folk hela tiden och får därmed positiv energi från alla gubbar som gått in i väggen.
Här kör jag om folk i Hökberg
Väl uppe i Hökberg så delar de ut Enervit gel, gött mos tänker jag och greppar tag i en. Oturligt nog så sväljer jag första klunken i fel hals. Satfläsk tänker jag och hostar lite på Enervit langaren. Oj går det bra säger hon. Ja det var lite starkt bara säger jag och häver resten som en man. Medans jag tar en mugg blåbär så hör jag speakern säga och här kommer Mia Gyllenberg. Satfläsk igen tänker jag och får stressmage. Jag får innan backen ner från vätskekontrollen en behövlig hejning från familjen. Väl nere i skogen går det trögt men jag matar på! Helt plötsligt får jag syn på telefonmannen som antagligen har gjort ett snabbt vätskestopp. Jag tar ryggen på han i några km fram till Läde slakthus där en tant stod och tröck ner dextrosol i halsen på folk. Mycket uppskattat må jag säga.
15 km skylten: det är ingenting det Johan det är ju som 1 varv på milen och sen 5 km rundan utan kupering. 14 km skylten: aj fan där gick ryggen av också! Nej men då kör vi på ännu hårdare tänkte jag och uppfyllde hjärnans krav. I Eldris slukar jag sista blåbären och ser Mia Gyllenberg. Jag lägger mig jämsides med henne och säger nu kör vi om segern. Hennes svar blir ”jag är sliten nu”. mitt svar blir då ”jag är också sliten” samtidigt som jag nästan hoppstakar ifrån henne. 7 km skylten kollar jag klockan och ser att det kan bli tajt att klara 5 timmars gränsen men det kan gå tänker jag samtidigt som ryggen går av på ett annat ställe.
5 km: Johan flyger om väggade gubbar och ser även telefonmannen framför mig. Han ska ha däng tänkte jag och satsa järnet uppför småkullarna vid Hemus. 4 km 10 min kvar till 5 timmars gränsen: ja alltså det kan gå om jag kör 3min per km tänkte jag medans jag också hoppades på att jag gjorde det. Jag kör ner huvet och bara kör sista biten allt fan som går! Johan Wikström går i mål på tiden 5:04:38. Mycket nöjd med resultatet, 5 timmars gränsen får jag ta nästa år.
Resultatsidan
PS: i Duschen upptäcker jag att jag har två Gainomax i en kasse. Jag tar upp en och säger till killen bredvid mig ”ibland älskar jag mig själv” killen ler lite och går snabbt därifrån.
over and out
Själva startögonblicket i vasaloppet är lite lojt, speakern är tyst i ca 3 min innan start och när starten går säger han med en mycket mjuk och len röst: Och där gick starten ta det lugnt och tänk på att det är långt till mora. En optimal start ska innehålla stress, hets, 100 % nervositet och ett startskott som smäller rejält! Det är så jag är upplärd inom orienteringen och när det inte blir på det viset så saknar man det. Hets och stress blev det ändå efter starten så det kanske är bra att starten är som den är med tanke på alla hetsiga gubbar som finns där.
Starten och såklart är jag med i tv:n =)
Starten går utan att jag krånglar till det på nått sätt, I första backen korkar det igen lite i början men sen flyter det på i ett bra tempo. Efter smågan dras ett rejält tempo upp på myrarna, cool, lugn och rutinerad vasalopp åkare som jag är efter ett års erfarenhet så behåller jag det tempo som passar mig bäst. Jag tappar lite placeringar men jag ligger bra med i tid för att försöka nå mitt mål som är att ta 5 timmars gränsen.
Jag kommer fram till Mångsbodarna och ska äntligen få dricka den berömda blåbärssoppan. Jag väljer höger sida om huset och tar snabbt ögonkontakt med en langare. För att få ta del av den berömda blåbärssoppan så måste man vara bestämd och säker på sin sak. BLÅBÄR skriker jag på grov värmländska och får direkt en mugg blåbärsoppa av blåbärslangaren som nästan ser lite rädd ut. Detta är en mycket bra teknik som jag har lärt mig av många rutinerade gubbar. Det bär nu av nerför mot Tennängen mitt glid var kanon då jag lämna in dem hos Jan Ottoson (segrare av vasaloppet 3 gånger)Pulver + Högflor, helt klart värt det. Fästet la jag och curlingfarsan på själva, där vi fick till det väldigt bra med lite grön grundvax i botten, sedan enbart några lager av Swix VR40.
Precis efter Tennängen står familjen och hejar vilket piggade upp inför de kommande backarna. Backar som är min starka sida! Jag går ut längst till vänster i det snabba spåret och fäller ut mitt fruktande backlöparsteg och börjar genast plocka placeringar. Det är nu 47 km kvar till Mora och här ser jag folk som står vid sidan och vallar om. Gubben bakom mig skriker helt plötsligt ”FAN” när det släpper för han i backen. Jag blir otroligt sugen på att vända mig om och lipa men inser snabbt att det kanske är onödigt att åka på en fet smäll av en hetsgubbe såhär på söndagsförmiddagen.
Farsan langar vätska efter risberg
Allt flyter på och jag har från start haft en intern kamp med Mia Gyllenberg från SISU Forshaga. Vi har under loppet åkt om varandra lite här och där och samtidigt passat på att utbyta några väl valda ord. Lundbäcksbackarna kommer och backmonstret vaknar till liv igen! Som mannen som backen är döpt efter gör jag här ett ryck ifrån Mia. Jag passerar Oxberg och kommer ikapp en 100 % stakande man som åker och pratar i telefon (med headset) Min första tanke var dock: vad är det för idiot som pratar med sig själv? Denna telefonman visar sig vara en seg jävel. Jag ligger och pressar med telefonmannen ett tag men kör ifrån han i backarna upp mot hökberg. Jag åker nu om folk hela tiden och får därmed positiv energi från alla gubbar som gått in i väggen.
Här kör jag om folk i Hökberg
Väl uppe i Hökberg så delar de ut Enervit gel, gött mos tänker jag och greppar tag i en. Oturligt nog så sväljer jag första klunken i fel hals. Satfläsk tänker jag och hostar lite på Enervit langaren. Oj går det bra säger hon. Ja det var lite starkt bara säger jag och häver resten som en man. Medans jag tar en mugg blåbär så hör jag speakern säga och här kommer Mia Gyllenberg. Satfläsk igen tänker jag och får stressmage. Jag får innan backen ner från vätskekontrollen en behövlig hejning från familjen. Väl nere i skogen går det trögt men jag matar på! Helt plötsligt får jag syn på telefonmannen som antagligen har gjort ett snabbt vätskestopp. Jag tar ryggen på han i några km fram till Läde slakthus där en tant stod och tröck ner dextrosol i halsen på folk. Mycket uppskattat må jag säga.
15 km skylten: det är ingenting det Johan det är ju som 1 varv på milen och sen 5 km rundan utan kupering. 14 km skylten: aj fan där gick ryggen av också! Nej men då kör vi på ännu hårdare tänkte jag och uppfyllde hjärnans krav. I Eldris slukar jag sista blåbären och ser Mia Gyllenberg. Jag lägger mig jämsides med henne och säger nu kör vi om segern. Hennes svar blir ”jag är sliten nu”. mitt svar blir då ”jag är också sliten” samtidigt som jag nästan hoppstakar ifrån henne. 7 km skylten kollar jag klockan och ser att det kan bli tajt att klara 5 timmars gränsen men det kan gå tänker jag samtidigt som ryggen går av på ett annat ställe.
5 km: Johan flyger om väggade gubbar och ser även telefonmannen framför mig. Han ska ha däng tänkte jag och satsa järnet uppför småkullarna vid Hemus. 4 km 10 min kvar till 5 timmars gränsen: ja alltså det kan gå om jag kör 3min per km tänkte jag medans jag också hoppades på att jag gjorde det. Jag kör ner huvet och bara kör sista biten allt fan som går! Johan Wikström går i mål på tiden 5:04:38. Mycket nöjd med resultatet, 5 timmars gränsen får jag ta nästa år.
Resultatsidan
PS: i Duschen upptäcker jag att jag har två Gainomax i en kasse. Jag tar upp en och säger till killen bredvid mig ”ibland älskar jag mig själv” killen ler lite och går snabbt därifrån.
over and out
tisdag 1 mars 2011
Ensamvargen
Inför Vasaloppet så har jag nu gått in i Johan bubblan. Uppladdningen började på allvar i söndags då Michelle åkte öppet spår. Jag beger mig iväg med bilen från Hemfjällstangen kl 10:30 på söndagsmorgonen. Efter att ha suttit i bilen i 1 timme och pratat med mig själv så befinner jag mig i Eversberg där jag ska heja på Michelle. Skogspôjk som jag är så löper jag instinktivt rakt in i skogen och hittar en mycket fin plats att stå och titta på. En plats där jag slipper alla hysteriska ”hejartanter” som hejar hysteriskt och onaturligt mycket på varje åkare som de ser åka förbi. Av någon okänd och mycket konstig anledning så är det två personer som kommer gående i mina spår rakt mot mig. Satfläsk tänker jag. Jag skulle ha varit mer försiktig och dölj mina spår efter mig.
Personerna visar sig vara en ”hejarpojke” och en ”hejartant” då de innan de kommit fram till spåret påbörjar sitt hysteriska magsårs hejande. Nu är jag körd tänkte jag! Men de ska inte få ta min plats de ska allt få gå en bit bort och skaffa sig en egen plats tänkte jag och markera min plats mycket tydligt.
En markering som tydligen inte gick hem hos dem två då de ställde sig 30 cm ifrån mig. Stark och seg som jag är står jag kvar i 10 min. Helt plötsligt avbryter ”hejartanten” sitt hysteriska hejande. Yes det händer nått tänker jag, ska de flytta sig? Eller har de fått nog? Vann jag? Hon vänder sig om och börjar skrika åt andra hållet. Jag kollar bak och ser att där uppe i skogen närmar det sig fler ”hejarfolk” OK jag är slagen tänkte jag och vandra iväg en bit på spåret där jag sedan hejade på Michelle (med ett lugnt och rutinerat hejarop)
Måndag drar jag ut på ett fyratimmarspass runt i Sälenfjällen. Jag blir fruktansvärt hungrig i Tandådalen och går därför in på ica där jag gör ett fynd! 4 st kexchoklad för 20 spänn. Det ska jag ha! Jag moläter snabbt upp en och blir mätt. Nästa problem: vart ska jag göra av de resterande 3? Jag får en snilleblixt och kommer på att om jag äter lite på kanterna så går de ner i facket på vätskebältet. Nöjd belåten drar jag iväg med full fart och skrämmer livet ur utförsåkare som jag kör farligt nära inpå. Senare på kvällen är vi på ica i sälen och där bekräftas mitt fynd för där är det bara 3 kexchoklad för 20 kr
over and out
Personerna visar sig vara en ”hejarpojke” och en ”hejartant” då de innan de kommit fram till spåret påbörjar sitt hysteriska magsårs hejande. Nu är jag körd tänkte jag! Men de ska inte få ta min plats de ska allt få gå en bit bort och skaffa sig en egen plats tänkte jag och markera min plats mycket tydligt.
En markering som tydligen inte gick hem hos dem två då de ställde sig 30 cm ifrån mig. Stark och seg som jag är står jag kvar i 10 min. Helt plötsligt avbryter ”hejartanten” sitt hysteriska hejande. Yes det händer nått tänker jag, ska de flytta sig? Eller har de fått nog? Vann jag? Hon vänder sig om och börjar skrika åt andra hållet. Jag kollar bak och ser att där uppe i skogen närmar det sig fler ”hejarfolk” OK jag är slagen tänkte jag och vandra iväg en bit på spåret där jag sedan hejade på Michelle (med ett lugnt och rutinerat hejarop)
Måndag drar jag ut på ett fyratimmarspass runt i Sälenfjällen. Jag blir fruktansvärt hungrig i Tandådalen och går därför in på ica där jag gör ett fynd! 4 st kexchoklad för 20 spänn. Det ska jag ha! Jag moläter snabbt upp en och blir mätt. Nästa problem: vart ska jag göra av de resterande 3? Jag får en snilleblixt och kommer på att om jag äter lite på kanterna så går de ner i facket på vätskebältet. Nöjd belåten drar jag iväg med full fart och skrämmer livet ur utförsåkare som jag kör farligt nära inpå. Senare på kvällen är vi på ica i sälen och där bekräftas mitt fynd för där är det bara 3 kexchoklad för 20 kr
over and out
tisdag 22 februari 2011
Is i skägget
I Söndags var det dags för ett långt, segt och hårt långpass. Målet med passet var att få Is i skägget! Jag tar på mig mina skidor och drar som vanligt iväg i ett fruktansvärt tempo. Mina kompanjoner för dagen blir David och Bengt. Andra målet med passet var att försöka åka på alla spår i I2 området vilket jag nästan lyckades uppnå. Det gör inget att jag inte riktigt lyckades med mål 2, det får jag helt enkelt ta och uppfylla en annan dag. Det viktiga denna dag var som sagt Is i skägget.
Baktanken med Is i skägget är att Wassberg den legendariske hade Is i skägget och han var under sin tid en mycket bra skidåkare. Så is i skägget är alltså lika med en grymt bra skidåkare. Efter halva passet så får jag kommentaren: Johan du har is i skägget! Jag känner på en gång att jag förvandlas (likt hulken gör) fast till Wassberg och blir oslagbar resten av passet.
over and out
Baktanken med Is i skägget är att Wassberg den legendariske hade Is i skägget och han var under sin tid en mycket bra skidåkare. Så is i skägget är alltså lika med en grymt bra skidåkare. Efter halva passet så får jag kommentaren: Johan du har is i skägget! Jag känner på en gång att jag förvandlas (likt hulken gör) fast till Wassberg och blir oslagbar resten av passet.
over and out
tisdag 15 februari 2011
Diskmaskin
I sin stora träningsfrånvaro får Jens försöka hålla igång med annat och på schemat fanns en väldigt viktig match att spela nämligen Jens vs diskmaskin, här kommer ett referat från matchen.
Diskmaskinen öppnar hårt med att stoppa igen pumpen totalt, diskmaskin har inte en aning om Jens fingerfärdighet och skruvar lätt isär sin motståndare och tömmer han på all skit. Jens börjar skruva ihop sin motståndare och matchen ser ut att vara avgjord redan efter en timmes spel. Jens tänker yes 1-0! icke sista skruven, Jens skär ett härligt djupt sår över knogen tappar sista skruven rakt ner i pumpen. diskmaskinen kvitterar och kontrar in 1-2 på mindre än 5 min. och domarn blåser, slut på första halvlek.
Andra halvlek blev en transportsträcka. skruven som försvann ner i pumpen hittades aldrig, han klarade inte av Jens 70 graders monsterprogram för kastruller och är nu ett fall för heden och grabbarna. Jens fick ihop maskinskrället i ett huj och kvitteringen var ett faktum. matchen led mot sitt slut och ett avgörande gick inte att få till. Jens fick med sig en handfull skruvar kvar efter slutsignal, så bonuspoängen gick nog ändå till Jens.
över och ut
måndag 14 februari 2011
Solstaloppet
Denna gång så sitter solglasögonen på plats inga panik attacker här inte tänker jag och ler nöjd. 1 min kvar till start och Jan Olm drar en rutinerad replik: Då startar jag klockan så kan jag dra av en minut när jag går i mål. SMART tänker jag och börjar fiffla med klockan. 30 sek kvar till start: nä men Johan hallå kommer du inte ihåg vad klockan gjorde på Mattila? AHA smart tänker jag och fokuserar all min kraft på startögonblicket.
Som vanligt så sätter jag högsta betyg på min mycket fina start. Banan går de 2 första kilometerna upp och ner på en åker. Rutinerad som man är så har man förstås rekat i den fösta luriga kurvan där snön var otroligt lös. Väl framme i kurvan hakar två gubbar precis framför mig ihop, men smidig som man är så undviker man gubbhögen galant. Jag slänger en snabb blick bakåt och ser att gubbhögen växer i jämn takt. Johan vs gubbar 1-0 tänker jag. Det dröjer sedan inte länge förens nästa kvartett med gubbar hakar i varandra och trillar bredvid mig. Medans det hörs fula ord över hela åkern så drar Jan Olm (som ligger precis framför mig) en till rutinerad replik: Bra då vart vi av med lite mer folk!
Jag ligger nu i andra klungan efter tätklungan, För att vinna lite respekt så går jag upp och drar en liten stund i skogen innan första vätskan. Jag känner att jag vinner respekt men det dröjer inte länge innan en hetsig gubbe ska fram och bromsar fältet. Yngling som jag är ligger jag snällt kvar bakom. Inför första varvningen ligger jag i ryggen på Marcus Ekholm och bakom mig har jag Karl Levin.
Ekholm drar upp tempot och jag och karl + en gubbe blir en egen klunga. Längs spåret står curling farsan Rolf Wikström och langar vätska. Curling farsan pulsar med några meter i snön och langar vätska sammtidigt som han skriker tider, men helt plötsligt slutar han prata mitt i meningen. Jag hör hur Karl Levin hånskrattar och säger Rolf drog sig med huvet före. Jag hånskrattar lite jag med medans jag hoppas på att Karls curling farsa också ska trilla nästa gång.
Karls curling farsa klarar sig dock fint. Väl inne på sista varvet så börjar Karl sega ifrån stadigt och säkert. Jag börjar känna smärta överallt i överkroppen och väljer att ligga kvar bakom gubben.
5 km kvar och Jan Olm drycker plötsligt upp bakom mig. Nu blir det åka av tänker jag medans jag fäller en kaxig kommentar till olm: Jaså du har vaknat till liv, Olm svarar dok med en ännu kaxigare kommentar: Nej nej jag har haft exakt samma tempo hela vägen säger han samtidigt som han drar på väldens äckligaste gubbe tempo och går om. Gubben och jag försöker att hänga på men krafterna finns inte där.
Innan sista backen inser jag plötsligt att gubben framför mig är ju gubben från Mattila, han som bräckte mig genom att fösa ut mig i snödrivan. Den jäveln ska ha däng tänker jag och går in i mitt fruktansvärda backåkar tempo i den sista backen. Vilket resulterade i däng för den stakars gubben.
Jag slutar på en 11 e plats på tiden 2:33:21
Jag får dock se mig slagen av de två andra orienterarna Karl Levin (8a 2:31:31) och Jan Olm (9a 2:31:41) men det behövde de för sitt självförtroende =)
over and out
Johan Wikström – mannen, myten och legenden
Som vanligt så sätter jag högsta betyg på min mycket fina start. Banan går de 2 första kilometerna upp och ner på en åker. Rutinerad som man är så har man förstås rekat i den fösta luriga kurvan där snön var otroligt lös. Väl framme i kurvan hakar två gubbar precis framför mig ihop, men smidig som man är så undviker man gubbhögen galant. Jag slänger en snabb blick bakåt och ser att gubbhögen växer i jämn takt. Johan vs gubbar 1-0 tänker jag. Det dröjer sedan inte länge förens nästa kvartett med gubbar hakar i varandra och trillar bredvid mig. Medans det hörs fula ord över hela åkern så drar Jan Olm (som ligger precis framför mig) en till rutinerad replik: Bra då vart vi av med lite mer folk!
Jag ligger nu i andra klungan efter tätklungan, För att vinna lite respekt så går jag upp och drar en liten stund i skogen innan första vätskan. Jag känner att jag vinner respekt men det dröjer inte länge innan en hetsig gubbe ska fram och bromsar fältet. Yngling som jag är ligger jag snällt kvar bakom. Inför första varvningen ligger jag i ryggen på Marcus Ekholm och bakom mig har jag Karl Levin.
Ekholm drar upp tempot och jag och karl + en gubbe blir en egen klunga. Längs spåret står curling farsan Rolf Wikström och langar vätska. Curling farsan pulsar med några meter i snön och langar vätska sammtidigt som han skriker tider, men helt plötsligt slutar han prata mitt i meningen. Jag hör hur Karl Levin hånskrattar och säger Rolf drog sig med huvet före. Jag hånskrattar lite jag med medans jag hoppas på att Karls curling farsa också ska trilla nästa gång.
Karls curling farsa klarar sig dock fint. Väl inne på sista varvet så börjar Karl sega ifrån stadigt och säkert. Jag börjar känna smärta överallt i överkroppen och väljer att ligga kvar bakom gubben.
5 km kvar och Jan Olm drycker plötsligt upp bakom mig. Nu blir det åka av tänker jag medans jag fäller en kaxig kommentar till olm: Jaså du har vaknat till liv, Olm svarar dok med en ännu kaxigare kommentar: Nej nej jag har haft exakt samma tempo hela vägen säger han samtidigt som han drar på väldens äckligaste gubbe tempo och går om. Gubben och jag försöker att hänga på men krafterna finns inte där.
Innan sista backen inser jag plötsligt att gubben framför mig är ju gubben från Mattila, han som bräckte mig genom att fösa ut mig i snödrivan. Den jäveln ska ha däng tänker jag och går in i mitt fruktansvärda backåkar tempo i den sista backen. Vilket resulterade i däng för den stakars gubben.
Jag slutar på en 11 e plats på tiden 2:33:21
Jag får dock se mig slagen av de två andra orienterarna Karl Levin (8a 2:31:31) och Jan Olm (9a 2:31:41) men det behövde de för sitt självförtroende =)
over and out
Johan Wikström – mannen, myten och legenden
tisdag 8 februari 2011
Mattila Ski Marathon:
1 min kvar till start, jag står i startledet tillsammans med 600 pers. Jag har ställt mig i start ställning och ska fälla ner solglasögonen då de plötsligt går sönder i fästet. Min första tanke är att skita i dem och lägga dem på backen då den snåla sidan av mig snabbt svarar är du dum i hövet? de kosta 500 spänn! Jag lyckas ändå med lite lätt panik fiffla på dem på huvet. Jag ser inte alls lika frän ut och i all stress lyckas jag också på nått sätt starta intervall pipet på klockan.
Starten går och eftersom jag kör med intervall pipet på så blir jag lite extra taggad, jag får en kanon start och flyger fram genom fältet. 500 m senare har jag uppnått maxpuls, jävlar vad gött nu är jag igång tänker jag och börjar köra som fan i första backen. De första 5 km uppför lyckas jag skrapa ihop till ett dussin irriterande blickar eftersom jag hade intervall pipet på men jag mötte blickarna med ett leende och höjde därmed min respekt i ledet.
Väl uppe på myrarna så stundar den första riktiga utförsbacken, jag går instinktivt ner i fart ställning och glider ikapp en gubbe framför mig. Gubben som var av den sega sorten ställer sig helt plötsligt upp raklång i kurvan i backen, Jag inser snabbt att jag måste byta spår för att inte köra in i hans röv. Eftersom jag stått och gnuggat in glid i skidorna i en veckas tid så uppskattar jag farten i kurvan till ca 120 km/h vilket inte gjorde undanmanövern så enkel. Min otroligt starka stabilitet på skidor räckte tyvärr inte till, vilket resulterade i ett huvud i snödrivan. Efter några fula ord är jag uppe på benen igen och ser att klungan försvinner bakom träna. Jag konstaterar sedan snabbt att jag har fått snö i skägget vilket jag blir väldigt glad över, snö i skägget är = en frän skidåkare. Jag får endast positiva tankar i huvudet och jagar snabbt ikapp en Norman som jag blev kompis med snabbt.
Första varvet går på typ 64 min, gött tänker jag! Nu blir det min favorit/älskling backe igen! Upp i nästan maxpuls igen med en envis norsk i ryggen. Uppe på myren igen börjar jag känna smärta i rygg och armar men rutinerad som jag är släpper jag fram norsken för att dra. Innan sista vätskan märker jag att norsken börjar bli trött så vid sista vätskan kollar jag bak och ser att Mia Gyllenberg (bäst i dam klassen fyra år i rad) närmar sig som en lemur, jag får panik och gör ett super ryck efter sista vätskan, norsken stumnar och jag blir ensam.
Mia ser att jag är framför och fortsätter att köra som en galen lemur. Efter att ha satt staven på skidan och ramlat i slutet på den långa backen ner så är Mia nästan ikapp. BEHOLL lugnet Johan! Upp igen och staka som en genmanipulerad galning. De sista kilometrarna är min enda tanke: inge tjej däng idag, inge tjej däng idag! Sista baken: Yes nu är jag säker tänker jag och tar ut de sista krafterna och spottar lite blod på toppen för att sedan kunna glida i mål ett 10 tal sekunder före Mia!
Tiden blir 02:16:19
Placering 35
Jag är nu även TV kändis också efter att ha varit med i Värmlandsnytt, Jag är med efter 2:35 och har en sliten gammal Ulvsby tröja på mig. Jag pratar med den blåa norsken som ber om min autograf.
Värmlandsnytt
over and out
Johan Wikström – mannen, myten och legenden.
Starten går och eftersom jag kör med intervall pipet på så blir jag lite extra taggad, jag får en kanon start och flyger fram genom fältet. 500 m senare har jag uppnått maxpuls, jävlar vad gött nu är jag igång tänker jag och börjar köra som fan i första backen. De första 5 km uppför lyckas jag skrapa ihop till ett dussin irriterande blickar eftersom jag hade intervall pipet på men jag mötte blickarna med ett leende och höjde därmed min respekt i ledet.
Väl uppe på myrarna så stundar den första riktiga utförsbacken, jag går instinktivt ner i fart ställning och glider ikapp en gubbe framför mig. Gubben som var av den sega sorten ställer sig helt plötsligt upp raklång i kurvan i backen, Jag inser snabbt att jag måste byta spår för att inte köra in i hans röv. Eftersom jag stått och gnuggat in glid i skidorna i en veckas tid så uppskattar jag farten i kurvan till ca 120 km/h vilket inte gjorde undanmanövern så enkel. Min otroligt starka stabilitet på skidor räckte tyvärr inte till, vilket resulterade i ett huvud i snödrivan. Efter några fula ord är jag uppe på benen igen och ser att klungan försvinner bakom träna. Jag konstaterar sedan snabbt att jag har fått snö i skägget vilket jag blir väldigt glad över, snö i skägget är = en frän skidåkare. Jag får endast positiva tankar i huvudet och jagar snabbt ikapp en Norman som jag blev kompis med snabbt.
Första varvet går på typ 64 min, gött tänker jag! Nu blir det min favorit/älskling backe igen! Upp i nästan maxpuls igen med en envis norsk i ryggen. Uppe på myren igen börjar jag känna smärta i rygg och armar men rutinerad som jag är släpper jag fram norsken för att dra. Innan sista vätskan märker jag att norsken börjar bli trött så vid sista vätskan kollar jag bak och ser att Mia Gyllenberg (bäst i dam klassen fyra år i rad) närmar sig som en lemur, jag får panik och gör ett super ryck efter sista vätskan, norsken stumnar och jag blir ensam.
Mia ser att jag är framför och fortsätter att köra som en galen lemur. Efter att ha satt staven på skidan och ramlat i slutet på den långa backen ner så är Mia nästan ikapp. BEHOLL lugnet Johan! Upp igen och staka som en genmanipulerad galning. De sista kilometrarna är min enda tanke: inge tjej däng idag, inge tjej däng idag! Sista baken: Yes nu är jag säker tänker jag och tar ut de sista krafterna och spottar lite blod på toppen för att sedan kunna glida i mål ett 10 tal sekunder före Mia!
Tiden blir 02:16:19
Placering 35
Jag är nu även TV kändis också efter att ha varit med i Värmlandsnytt, Jag är med efter 2:35 och har en sliten gammal Ulvsby tröja på mig. Jag pratar med den blåa norsken som ber om min autograf.
Värmlandsnytt
over and out
Johan Wikström – mannen, myten och legenden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)