Marathon des Alpes-Maritimes Nice-Cannes 2012

Klockan är halv 8 det är 14 grader i luften, mulet, nästan helt vindstilla och det är 30 min kvar till start.  Jag och Michelle kommer nyvakna ut från hotellet och börjar gå mot starten som ligger 500 m bort. På vägen genom den annars så fina parken möts vi av en stark bajs lukt och ett 20 tals bajsande människor. Jag kräks lite i munnen medans jag sedan påbörjar min uppvärmning. Jag vinkar sedan farväl till Michelle och börjar jogga mot min startgrupp. Efter detta blir jag helt plötsligt dyng närvös, men jag döljer detta snyggt genom att springa runt på strandpromenaden och se lugn ut inför mina konkurrenter.

2 minutes pour démarrer skriker en röst i högtalarsystemet samtidigt som det spelas fransk popmusik på högsta volym. kl slår 8 och där går starten, jag kutar INTE iväg som en idiot utan håller mig i skinnet. Mitt tidsmål är uppsatt på att bräcka 3 timmars gränsen.

Jag öppnar de första 5 km lugnt på 4:20 fart som planerat. Med i loppet finns det även olika farthållare som springer med en fet flagga på ryggen och 7 olika sårters klockor på armarna + att det även springer en service gubbe bredvid med 5 klockor på armarna och dessutom har förmågan att trolla fram vatten från ingenstans till flagg gubben. Slutpratat om flagg gubben. Min plan är att ligga slickad i ryggen på farthållargubben som ska springa loppet på 3 timmar och sedan kunna gå om någon meter på slutet.

Efter ca 5 km så ser jag Mathias från löparklubben vi kallpratar lite och konstaterar snabbt att det känns bra för oss båda. Första vätskekontrollen kommer och jag tänker: åh vad gott. I samma ögonblick som jag tar vatten tok rusar 3 timmars gubben + hans trolleri/servis man samt hans trogna följeslagare rakt igenom hela vätskekontrollen som om det vore spurten på ett 3000m lopp. Jag slänger i mig vattnet i panik och sätter såklart sista klunken i fel strupe (klassiskt). 3 timmars gubben drygar ut sitt avstånd och jag känner inte riktigt för att gå med i hans tempo riktigt än. Första milen går på 43 min och jag ligger ca 40 sek efter 3 timmars gubben. Nej nu får jag ta och öka så jag kommer ikapp den där gubben tänkte jag medans jag la mig på 4:10/4:05 fart de kommande kilometerna . En sann gammal fransk veteran ser att jag ökar och bestämmer sig för att den där killen ska jag hänga på. Han lägger sig bredvid mig (så nära som det går) och börjar dra långa meningar på franska. Oui svarar jag och gubben ser nöjd ut. Jag hör hur gubben börjar andas mer och mer intensivt, han mumlar sedan långa meningar på franska igen och jag svarar givetvis artigt och fint: Oui. Gubben tittar på mig som jag vore helt jävla dum i huvet och släpper sedan efter på farten.

Efter 5 km alltså 15 km in i loppet är jag ikapp farthållaren. Under de här delarna av loppet känns det riktigt bra och jag funderar till och med på att gå om 3 timmars gubben och fortsätta i 4:10 fart. Men rutinerad och klok som jag är lägger jag mig snällt i klungan och tänker: Fan va gött det är att ligga och köra i klunga! De kommande 7 kilometerna går på en evigt lång spikrak sträcka längs med havet. Det enda jag mins från denna sträcka är att jag fäste blicken på 3 timmars gubbens rygg och bara körde och att vi passera 21 km skylten + att jag åt en halv banan.

25 km skylten kommer och nu har jag en riktigt tung period Mathias från löparklubben kommer ikapp mig och ser fruktansvärt stark ut och jag känner dessutom hur bena börjar bli stela och göra ont. 27 km kommer och jag börjar saka efter klungan lite grann. Det enda som kan rädda mig nu är en fet uppförsbacke + en banan och lite vatten tänker jag. Mina mat önskningar besvaras och där framme är även min feta älskade backe. Fan vad gött tänker jag och aktiverar mina backlöpar muskler. Jag flyger förbi Mathias och tar sikte på 3 timmars gubben igen. Tydligen hade 3 timmars gubben samma tankar som mig fast snäppet bättre. För här kommer nämligen dödsrycket. Nästan Alla förutom servismannen/trollkaren släpper när han drar iväg som en furie i backen.

Vid 30km tänker jag fan vad gött nu är det bara 10 km kvar typ….

Efter 3 timmars gubbens dödsryck så är det nu glesare i leden. Jag har fruktansvärt ont i benen men jag tycker mig plocka någon placering då och då vilket måste inbära att jag fortfarande är stark och orkar. Varje vätskestation framöver är som rena julafton. Glädjen över ett glas vatten, ett sug på en apelsin och en banan bit är enorm. Tyvärr är effekten den motsatta när man har passerat stationen. Det psykiskt knäckande läget som uppstår kan jämföras med att komma hem till ett tomt kylskåp.

Jag löper på och börjar nu att smutta på min gel varje km skylt som jag passerar. Gelen fungerar som ett slags belöningssystem som faktiskt funkar väldigt bra. Jag får också lite då och då hejarop riktade mot mig: ale Juan ale Juan! Det står visligen Johan på min nummerlapp men nu förstår jag när det inte är någon runt mig att den där ”Juan” är ju jag!

Som den Don Juan som jag är löper jag stolt vidare med drägel på hakan och tom blick, omedveten om nästa psykiska fara som lurar runt hörnet. 37 km!! Vem FAN har satt 37 km skylten där 38 km ska sitta*%#?!?! Jag mår för några sekunder väldigt psykiskt dåligt men blir på lite bättre humör när jag snuttar lite på gelen.

40 km. Nu har de där ”typ” 10 km gått och nu är det ”bara” de där 2 fjuttiga kilometerna kvar.

Juans huvud:

den kloka - 2 km fy faan vad långt det är kan du inte bara gå lite?

Idioten - Nej men va fan det är som 2 tusingar det har du ju klarat förr?

den kloka - Ja men inte efter 40 km jävla idiot!

Idioten - käften!

 den kloka - Ok

1 km kvar, Smärta ut i fingertopparna, Michelle vad har du dragit med mig på? Aldrig igen! Inte en chans!

42 km va i helvete varför ligger inte målet här? Tydligen är det någon som har bestämt att ett maraton är 42 km och 195 m långt. Det har ingen sagt till mig! jag blir återigen psykiskt knäckt och avslutar loppet som jag började dagen, genom att kräkas lite i munnen.

Tiden blev 3:03:31 vilket jag är grymt nöjd med! Målet är inte uppnått men jag vet även om jag inte vill erkänna det just nu så kommer jag förr eller senare genomföra ett sådant här lopp igen och då bräcka 3 timmars gränsen!

Over and out

Johan Wikström